nytt år

imorgon är sista dagen på 2009, och ord kan inte beskriva hur skönt det känns, dethär året har varit ett av dom jobbigaste, eller vafan ska jag skriva ett av dom jobbigaste? det har varit det jobbigaste. Min gudfar flyttade till andra sidan jordklotet.. bara sådär, och så stor del av mitt liv som han var (är) så gjorde det grymt ont. Min fina morfar som absolut inte förtjänade något äckligt som cancer fick det såklart, när man suttit bredvid honom och sakta se honom förändras av alla mediciner och cancern som åt upp honom inifrån, ja då mår man fan inte bra. Han förändrades inte bara som person utan hela kroppen vissnade. Det kom från ingenstans, ett besök på sjukhuset och sen var hela min, mammas, pappas,mormors.. alla som står honom nära, våra liv förändrades, och jag mådde sjukt dåligt över allt. För jag lärde mig en sak av dendär perioden, och det var att man inser inte hur mkt en person betyder och hur stor påverkan den har på ens liv förens det är försent. Och då ångrar man alla gångerna man varit sur, grinig.. arg, allmänt negativ och spridit dålig stämning. jag ångrade varje gång jag inte kramat honom godnatt när jag hade chansen, varje minut tidigare jag gått från honom och sådana onödigt små fast så stora saker som man annars inte tänker på. En till jävligt jobbig grej var när jag och thomas gjorde slut, det blev hårda ord och jag var sårad och otroligt ledsen länge, jag är fortfarande ledsen , eller inte ledsen.. men. den känslan går inte att beskriva. Det är sjukt hur saker kan förändras så snabbt, och hur hårt saker tar på en. Känslomässiga saker alltså. Saker går bara inte över efter någon vecka som man kanske tror. utan när man låter sig själv känna efter så känner man att man behöver tid för att läka. och det är det jag har gjort, men inte har det varit någon dans på rosor.. Vänskap då? jag ska inte gnälla för mycket på dethär året, jag har träffat så otroligt fina människor som har förändrat mitt liv, den ena är steffani. Men min absolut bästa vän som är Emelie som jag kännt sedan vi var... hmm, 11? hade en jobbig period. Vi visste inte var vi hade varann och istället för att då reda ut allting går man och säger saker man ångrar, man ser inte hur lätt det är att lösa problemen och man gör sig dum. så otroligt dum. Jag har också varit förvirrad när man gått igenom mkt jobbigt på en kort tid, så blir man förvirrad.. man tappar bort vem man är och försöker odla fram känslor och tvinga fram dom, och i slutändan så visar livet dig att det går inte att göra det. Och skolan.. efter lata år i högstadet var det grymt jobbigt med betygen i 9an. fan varför gjrode jag inte detdär, och fan varför pluggade jag inte på detdär? när man vet att man kan.. jo man tar fram alla ursäkter man har. visst ursäkterna var äkta och dom tärde på mig. som detdär med morfar, gudfar, vännerstrulet och alltidhopa. Men faaan anneli endå! Kämpade som fan nu i början av gymnasiet och är så stolt över mig själv, har blivit riktigt duktig och bättre kan det bara bli.
Tänker inte skriva massa dåliga saker nu.. för saker vänder, jag och Emelie hittade tillbaka till varann och insåg hur mkt våran vänskap betyder, att det inte finns några andra som har sånt band som vi har. efter allt vi gått igenom tillsammans och allting vi gjort. Det är för fint för att kastas bort av ett litet tjaffs och uppförstorad drama. Jag har börjat tänka posivit på morfar och bilden på honom kommer alltid stå på mitt bord bredvid sängen, och istället för att ångra alla små skitsaker, så hedrar jag honom genom att skänka en tanke, till att se vilken fin morfar han har. och gudfaren då? borta på andra sidan jordklotet ? vafan det finns ju skype! thank god. och med våran galna familj som åker överallt och vill se så mycket som möjligt av världen, så är det ju så att vi åker och hälsar på honom. Det går om man bara vill! det handlar grymt mycket om inställningen som man har till saker och ting. Och nu har jag igen börjat känna dendär känslan som jag förut ville tvinga fram, kärlek. Denhär gången kommer den på riktigt och helt utan förvarning. vad gjorde jag för att förtjäna det? allt. Klart jag är värd kärlek och det är alla mina nära och kära också. Jag har lärt mig så mkt av dethär året trots att det varit ett pissår. Men den som sa att "det som inte dödar dig, gör dig starkare." hade rätt. Så otroligt rätt, Nu tänker jag fullfölja alla mina mål som jag strävar efter, tänker parta och ha kul när jag välkommnar in det nya året imorgon. Sedan ska jag sträva efter att frösöka vara en bättre människa än vad jag redan är. För jag är redan grymt bra människa. Men man kan alltid sträva efter att bli bättre, alla har brister och det är dom man måste sträva efter att förändra, annars står man still på den platsen man är. Lite läskigt äre att skriva av sig när man knappt vet vilka som läser det. Men det får jag ta.. Hoppas ni får ett riktigt gott nytt år och inser vilka ni är som jag har gjort. Sedan bara göra det man brinner för, vara en ärlig vän, och tillåta sig själv att misslyckas. sen äre bara tuta och kör. Gott nytt år!