alltså...

alltså fan man blir ju besviken, lyssnade precis igenom my chemical romance lilla försök till comeback album. visst.. sköna låtar men vart är draget? vart är detdär emo soundet som fick alla hormonella ungdomar att vilja mosha och skrika högt. det saknar jag. Men.. mcr är alltid mcr och kommer alltid ha en stor betydelse för mig och en del av min tonårstid. och gerard way är alltid gerard way. My Chemical Romance – Danger Days: The True Lives Of The Fabulous Killjoys